Hej!

Välkommen till en ny dimension i livet.

Innan jag börjar måste jag väl presentera mig.   Jag heter Carlos Enguis. Började träna Aikido i Uppsala 1969 för Ichimura-sensei. Efter ett års träning fick jag problem med mina  handleder och började med styrketräning för att stärka dem.    Ichimura-sensei var inte så elak som så många påstår, han var annorlunda. Jag vill passa på och säga att idag finns det inga fler än jag och Ichimura-sensei som kommer ihåg händelsen med mina handleder, eftersom det är bara jag som är kvar av de som tränade 1969 i KFUM Uppsala Aikidoklubb. Dagens, s k, Aikidoeliten började träna först 1974 eller 1975. Jag kanske borde tacka Ichimura-sensei för att han gav mig möjligheten att upptäcka styrkelyftningen. TACK Ichimura-sensei!    Tiden gick och jag började att lyfta skrot på UTK i Uppsala i dåvarande Fyrishallen. Här blev jag ganska stor inom styrkelyftning, fortfarande har ingen slagit min rekord i bänkpress, 137,5 kg i 67 kilosklassen. Jo, Veikko Grönqvist har också denna bravad på sitt samvete, men det var långt före min tid. 1980 ville jag att min son skulle börja med Aikido. När jag kom till dojon mötte jag Ichimura-sensei, och han kom i håg mig trots att det hade gått 10 år sedan vi sågs! Han gav mig en kram och undrade om inte jag skulle börja igen med Aikido. Jag kunde inte säga nej efter det mottagandet, så det var bara att börja igen.   Under tre års tid kombinerade jag styrketräning med Aikido och 1984 ägnade jag mig enbart åt Aikido som enda fysiska aktivitet.

Fotografering efter ett träningspass

Och nu till Aikido

Vi börjar med att reda ut några begrepp. Aikido är inte en kampsport och Aikido tränas inte för Aikidons skull. Aikido är bara en metod, en nyckel som hjälper oss att känna FLOW i det vardagliga livet och som kan integreras i din egen Budoart. Om man engagerar sig åt något bara för detta någots skull då skulle inte resultatet av arbetet ge oss samma möjlighet att uppleva flow som om man engagerar sig för att resultatet ger oss en viss tillfredsställelse. Vi växer med resultatet. Vi blir mer komplexa.   När vi har Aikidon som en del av oss kommer hjärnan att välja rätt partitur för att bearbeta den information som för tillfället skall tas hand om. Inlärningsförmågan ökar då rätt del av hjärnan bearbetar datan och resten av hjärnan kan ägna sig åt något helt annat, som t. ex. att koppla av. Om de delar av hjärnan som inte har förmågan att bearbeta en viss data kopplas in, kommer hjärnan att uppleva det som kaos. Syre i mängder förbrukas och medvetandet har fullt upp med att fokusera sig på hur komma ur detta kaos. Allmän irritation och fara för utbränning uppstår då lätt. Det gäller att inte använda resurser som inte gör någon nytta. På det sättet kan vi vara medvetna om våra handlingar.   Detta kan verka vetenskaplig trams, men det är precis så som djuren lever. De är alltid avspända men på sin vakt. Ni kan alltid studera en kattunge när den skall jaga ett bomullsnystan. Hela kattungen är avspänd i väntan på att nystan skall börja röra på sig. Vi måste skilja mellan att vara avspänd och att vara avslappnad. En avslappnad person är ett lätt byte medan en avspänd sådan har stora chanser att komma hem helskinnad. Man kan tro att det är jobbigt att hela tiden gå och tänka på att vara på sin vakt. Men när man har övat sig ett tag blir detta en del av oss. Det blir som att andas, man tänker inte längre på det.

Här sitter Nishio-sensei och jag efter en avslutad dag
under ett Aikidoläger i Uppsala

Här under kan vi se det bästa som Aikido kan ge oss. Glada och trygga barn som är på väg in i den farliga men härliga puberteten.

Barnavslutning ht-2002

Och nu ska jag prata lite om Nishio Aikido

Nishio Sensei mötte jag första gången 1984, under ett läger i Uppsala. Och redan efter första passet stod det klart att det var hans Aikido jag letade efter.   Det blev personkemi vid första ögonkastet, jag älskade hans sätt att instruera, och med vilket leende han utförde teknikerna, han var suverän. Han, i sin tur, tyckte om mig som om vi alltid hade varit vänner, och likaså kände jag för honom.

Uppsala 2008-02-23 1969 var mitt första möte med aikido och med Ichimura sensei. Efter en och en halv termin var det dags att visa mitt kunnande. Ichimura sensei skulle testa mig i kotegaeshi. Han tog höger hand, gjorde en perfekt kotegaeshi så att höger hand snurrade runt handleden men min kropp stod fortfarande kvar på fötterna. Snabbt som bara han tog han tag på min vänster hand och det blev samma utgång för vänster hand som för högern. Efter denna uppvisning var det bara att gå hem och slicka mina sår. Mina båda händer var helt obrukbara.   Det skulle dröja fram till 1980 för att jag återkomma till aikidon. Jag ville att min son, Mattias, skulle träna aikido i stället för wushu. Men Ichimura sensei pratade mig till rätta och ville att jag skulle börja igen. Och på den vägen är det. När jag började igen, 1980, tränade jag alla pass det gick att träna. Jag tränade tre nybörjarkurser, de två sista parallellt med avancerade träning. I fem år körde jag med den träningsintensiteten innan jag började trappa ner på träningen. För aikido är en del av livet och inte själva livet, så ibland måste vi prioritera andra mindre lustiga saker i livet.   1984 började jag ett årligt jo- och bokken läger i klubben Judo Palma, på Palma de Mallorca, Spanien, som f o m 1988 var lägren inriktade på Nishio senseis jo- och bokken tekniker.   1986 fick jag shodan av Ichimura sensei. 1987 tog jag över barnträningen. Här hände det något som fullständigt förändrade mig. Jag startade med sex barn, men jag blev så engagerad i barnens träning att jag lade allt min tid på dem. I stället för att träna en gång i veckan ökade jag tiden till två ggr i veckan. När det var stor helg passade jag på att ha träningsläger med på Alnäs med de barn som inte hade möjlighet att åka bort med sina föräldrar. Så småningom hade jag över 115 barn, och då var det dags för ett tredje pass i veckan. Detta pass var tänkt för att ganska avancerade barn och avancerade ungdomar skulle få ha en träning som var mycket nära de vuxnas träning. Men detta gick inte för sig. Klubben tyckte att alla skulle ha samma möjlighet att träna på det nya passet. 1990 fick jag nidan av Nishio sensei. 1992 fick jag sandan också av Nishio sensei, Honbudojon skrev 1991 i yudansha passet men det gör ingenting, och samma år lämnade jag, med tårar i ögonen, barnträningen.   Nu ville jag starta egen barnträning. Jag hade tappat lusten att träna i min gamla klubb när jag inte fick jobba med barnen som jag ville. 1993 hade jag och Ulla Hellström en aikidouppvisning för Stenhagenskolans elever. Alla blev så positiva att hösten 1994 kunde vi få ett bidrag på 30 000 kr från Luthagens KDN för inköp av 50 kvm tatami. Vt-95 startade aikidoträningen på kvällstid på nämnda skolan. Aikido blev godkänd som elevensval f o m ht-95. September 1994 åkte jag till Nishio-läger i Katsuura. Och till en veckas privat läger hos Suzuki-sensei i Matsuyama. Hösten 1995 startade jag en aikidoklubb på det ökända Chikara träningscenter i Uppsala. 1997 fick jag yondan av Nishio-sensei genom Takemori-sensei under hans läger i Uppsala Aikikai, Sverige. 1999 for jag till Korea och ledde en två veckors Nishio baserat läger med Korea Aikikai. 1999 fick jag nidan i Iai-Toho av Nishio-sensei. 2003 var jag och tränade för Nishio-sensei i Warabi. April 2003 läger med Shishiya i Sandviken, Sverige. April 2004 läger med Shishiya sensei i Sandviken, Sverige. 2004 åkte jag till Yamanakako, Japan, på Nishio-läger. Ett par veckor före lägret lades han in på sjukhus pga sin cancer. I stället tog Arisue sensei och Yoshida sensei hand om lägret. Påsken 2004 Läger med Arisue sensei i Köpenhamn, Danmark. Påsken 2005 läger med Arisue sensei i Saeby, Danmark. Juli 2005 läger i Sundsvall med Shishiya-sensei. April 2006 resa till Japan för att träna i både Warabi och Yokohama. April 2007 graderingsresa till Japan. Under 9 dagar tränade jag varje dag i: Yokohama, Warabi och Kitaku Aikido Renmei i Kami Nakazato. Det var i Kitaku Aikido Renmei som gradreringen beslutades. Hösten 2007, fyllde vi 12 år som klubb och 10 år som förening. Hösten 2007 blir jag rekommenderad till godan av Sakamoto-sensei och i januari 2008 får jag graderingen godkänd under Kamibiraki i Honbu Dojon. Våren 2008 får jag min godangradering av Sakamoto sensei i hans dojo Kitaku Aikido Renmei i Kami Nakazato, norr om Tokyo.

Kurser som jag har genomlidit

1987              Upplands Budoförbunds LEDARUTBILDNING. 1989              C-instruktörskurs i ju-jutsu, aikido och kendo på Bosön. 1990              Ungdomsledarkurs i Vålådalen. 1993              Att träna tjejer. 1995              Grundkurs för aikidoinstruktörer på Bosön. Kurs som jag stod för.

Andra meriter av intresse

Diplom från Korea Aikikai 1999

Sköt om er och träna med förnuft,

Länkar

Vad är Aikido?

Aikidotekniker

Aikido Toho-Iai

Var är svensk Aikido på väg

Nishio-sensei (Denna länken kanske inte leder någonstans)

Hokuo Aikikai