Om vi följer principerna för Shu (守) Ha (破) Ri (離) kan vi se att det inte är många aikidoutövare som har uppnått Ri (離). De flesta har stannat vid Ha (破), blivit osäkra och gått tillbaka till Shu (守), men vid det här läget har de inte vitt bälte längre, utan kanske 2:a eller 3:e Dan.
De här personerna som inte kom längre än till Ha (破) blir beroende av deras sensei som de tänkte lämna eller någon annan sensei som kan fortsätta att vägleda dem. De blir livegna för att de inte har förmågan att skapa sin egen Aikido.
Deras livlina för att uppnå högre Dan-grader är att följa en Shihan (師範) som har möjligheten att rekommendera dem till nästa högre graden.
Det är detta sätt som flitigt används i hela Aikidovärlden. Nu behöver inte de här aikidokar visa längre några färdigheter, bara de tränar för den nye Shihan (師範) och när tiden är inne blir de rekommenderade till nästa grad. Fiffigt, eller hur?
Idag har vi tusentals aikidoutövare med Godan (五段), Rokudan (六段) och Shichidan (七段) som inte har förståelse för vad Aikido är eller vad Aikido innebär. Och deras Aikido är bara en kopia av deras Shihan’s (師範) tekniker, och följaktligen är deras Aikido död.